Bloggfrekvensen är under all kritik, det är väl det minsta man kan säga. Jag har svårt att förstå var alla dagar tar vägen (ho hooo?).
Men vid närmare granskning: Distraktionsmomenten har helt enkelt varit för stora och för många. Johanna och jag hade trettio- (sextio?)årsfest förra helgen. I flera dagar efteråt hittade jag granatäppelkärnor och lösmustascher på otippade ställen.
Jag har bryggt öl efter alla konstens regler, vilket blev bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Age Crisis Ale™ - kom ihåg var ni hörde det först!
Jobbet och allt därtill har tagit sin tid, eller snarare min tid. Paris fick min odelade (nåja) uppmärksamhet i helgen. Staden i sig och dess galettes, sniglar, boeuf bourguignons, fonduegrytor, croque madames och champagne. Som alltid: så mycket mat, så lite tid...
![]()
Men det är inte hela sanningen. Det finns en större distraktion. Vi kan kalla honom Jens. För det är det han heter. Är det inte konstigt hur man kan klara sig alldeles utmärkt och må så bra på egen hand, sen knackar någon på dörren (bokstavligt talat, men det är en historia för sig) och helt plötsligt känner man sig amputerad utan den här personen? Konstigt men härligt och skrämmande och överväldigande och fantastiskt och läskigt och fint.
Steget är inte så långt alls från Jens till öl. Jo ser ni, jag köpte ett ölbryggningskit hos "Det lilla Köksbryggeriet". American Pale Ale skulle det bli - och minsann det blev det också! Några timmars mäskning och lakning och allt vad det hette. Två veckors jäsning i städskåpet. I med priman (det som adderar kolsyran) och ner i flaskor. Två veckor till i skåpet och sen in i kylen. Psssccchhht. Den blev lämpligt nog precis klar till trettioårsfesten.
Det blev en fin fruktig smak med en del beska. Citrus och en fin skumkrona. Antagligen den dyraste ölen jag druckit, men ens egen triumf smakar så gott så gott. Och dessutom, nu har jag ju kitet. I fortsättningen behöver jag bara ingredienser för att brygga nästa batch. Och med enkel ölmatematik: ju mer jag brygger, desto billigare per flaska blir det. Jag tror en amerikansk veteöl står på tur.
![]()
Men vid närmare granskning: Distraktionsmomenten har helt enkelt varit för stora och för många. Johanna och jag hade trettio- (sextio?)årsfest förra helgen. I flera dagar efteråt hittade jag granatäppelkärnor och lösmustascher på otippade ställen.
Jag har bryggt öl efter alla konstens regler, vilket blev bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Age Crisis Ale™ - kom ihåg var ni hörde det först!
Jobbet och allt därtill har tagit sin tid, eller snarare min tid. Paris fick min odelade (nåja) uppmärksamhet i helgen. Staden i sig och dess galettes, sniglar, boeuf bourguignons, fonduegrytor, croque madames och champagne. Som alltid: så mycket mat, så lite tid...
Steget är inte så långt alls från Jens till öl. Jo ser ni, jag köpte ett ölbryggningskit hos "Det lilla Köksbryggeriet". American Pale Ale skulle det bli - och minsann det blev det också! Några timmars mäskning och lakning och allt vad det hette. Två veckors jäsning i städskåpet. I med priman (det som adderar kolsyran) och ner i flaskor. Två veckor till i skåpet och sen in i kylen. Psssccchhht. Den blev lämpligt nog precis klar till trettioårsfesten.
Det blev en fin fruktig smak med en del beska. Citrus och en fin skumkrona. Antagligen den dyraste ölen jag druckit, men ens egen triumf smakar så gott så gott. Och dessutom, nu har jag ju kitet. I fortsättningen behöver jag bara ingredienser för att brygga nästa batch. Och med enkel ölmatematik: ju mer jag brygger, desto billigare per flaska blir det. Jag tror en amerikansk veteöl står på tur.
