Jubla gott folk, ty det är en glädjens dag. Jag har mitt kontrakt på nya lägenheten och en nyckel därtill! Lägenhetsbytet är klappat och klart, biffen är fixad, jag har fått bingo och jackpott på en och samma gång.
Jag skulle kunna skriva en roman om det här. Om alla turer, alla telefonsamtal och mail, alla nätter med dålig sömn, all huvudvärk och all frustration. Men det tänker jag inte göra, för idag är jag bara glad. Glad, men framförallt väldigt väldigt lättad. Ja, jag grät lite också. För jag är av en ganska känslig natur.
Lördag den 1:e december flyttar jag ifrån den här stora lägenheten, som inte alls är byggd för en person. Jag tar mitt flyttlass drygt 700 meter norrut och bosätter mig i en tvåa med balkong mot älven. Och med krälavstånd till en av Göteborgs populäraste takterass-serveringar.
Jag hoppas att det här är nyckeln till min goda nattsömn. Jag har nämligen inte sovit såhär dåligt sedan jag vid 16 års ålder var olyckligt kär i den där killen från Stockholm som jag träffade på internetcommunityt Skunk (Hej Mathias!).
Jag borde väl egentligen fira i bubbel, men just på bubbelfronten ekar det tomt i kylen (Note to self: alltid ha en flaska kylt bubbel hemma hädanefter). Jag slår upp ett glas rödvin istället.
Det här inköpet är en del av min "testa-samtliga-halvflaskor-på-bolaget"plan. Lionheart of the Barossa. Fylligt och lite strävt vin från Shirazdruvan. "Nyanserad, generöst fruktig doft med fatkaraktär, inslag av björnbär, blåbär, peppar, eukalyptus och vanilj". Gott? Jättegott! SKÅL och HURRA!
Jag skulle kunna skriva en roman om det här. Om alla turer, alla telefonsamtal och mail, alla nätter med dålig sömn, all huvudvärk och all frustration. Men det tänker jag inte göra, för idag är jag bara glad. Glad, men framförallt väldigt väldigt lättad. Ja, jag grät lite också. För jag är av en ganska känslig natur.
Lördag den 1:e december flyttar jag ifrån den här stora lägenheten, som inte alls är byggd för en person. Jag tar mitt flyttlass drygt 700 meter norrut och bosätter mig i en tvåa med balkong mot älven. Och med krälavstånd till en av Göteborgs populäraste takterass-serveringar.
Jag hoppas att det här är nyckeln till min goda nattsömn. Jag har nämligen inte sovit såhär dåligt sedan jag vid 16 års ålder var olyckligt kär i den där killen från Stockholm som jag träffade på internetcommunityt Skunk (Hej Mathias!).
Jag borde väl egentligen fira i bubbel, men just på bubbelfronten ekar det tomt i kylen (Note to self: alltid ha en flaska kylt bubbel hemma hädanefter). Jag slår upp ett glas rödvin istället.